Plötsligt
Sitter i soffan och bara tar det lugnt och plötsligt från ingen stans kommer det över mig.
Sorgen och saknaden. Växer på mig. Börjar som en liten klump i bröstet som växer sig starkare och större. Tårarna börjar sakta rinna. Det är såhär det är. De allra flesta dagar tänker jag på henne med ett leende och minns henne som den fina omtänksamma mamma hon va.
Det är bara några fåtal dagar som idag när sorgen verkligen kommer över mig. Jag är aldrig bered när det händer. Tror nog att det alltid kommer att vara så.
Jag saknar hennes kloka råd.
Hennes kärlek till mig och mina barn. Saknar att inte kunna ringa till henne när det händer något. Både roligt och tråkigt. Saknar någon som verkligen förstår mig. Förstår mig på ett vis som bara hon gjorde.
Saknar min mamma och min allra bästa vän ❤
Kram
