Annas blogg

Nu är det måndag igen å jag är ledig efter att ha jobbat hela helgen. Tycker att det är helt ok att jobba på helgen. Men nu vill jag ha helt friska barn så att man kan njuta av att ha en ledig idag.
Får bli en lugn dag hemma idag så att Max kan piggna till ordentligt igen. Hoppas på att han ska kunna gå till dagis imorgon.
Men bara för att man ska ha en lugn dag hemma så innebär inte det att man bara ska sitta å hänga i soffan. Så jag har redan städat ur kylskåpet å håller nu på att frosta ur frysen!
Det ekar väldigt tomt i kylen nu så det blir att sätta sig å planera en inköpslista.
Är ju dax att lämna de dåliga vanorna i februari å gå in i mars med med en sundare inställning!



*KRAM*

Fick bli vab idag. Kunde lämna min stackars lille sjuka kille hos farmor. Även om jag inte tvivlar en sekund på att hon skulle tagit väl hand om honom.
Magsjukan har nu övergott till feber istället. Är en sliten å trött kille här. Vi gjorde ett besök på vårdcentralen idag. Kännde att jag ville att någon skulle kolla på honom lite innan helgen.
Det viktigaste nu är att få i honom vätska. En till två matskedar vätska var 20:de minut. Men ingen fast föda för det klarar inte han lilla mage av än.
De tog också ett blodprov i fingret på honom. Vilket inte Noa uppskattde utan han gick ut å satte sig istället. När de va färdiga kom han tillbaka å gjorde klart att så får man aldrig göra på honom bara på Max.
Det är den store tuffe storebror det :)
Det värker i mammahjärtat när min lille plutt är så medtagen.



Å Noa fick inte vara på dagis idag. När R kom å skulle lämna honom så fick de snällt vända i dörren. De gjorde allt för att bli av med magsjuka nu så de hade skickat hem flera syskon till barn med magsjuka. Å det kan jag väl förstå även att Noa verkligen hade behövt få leka av sig lite. Inte roligt för honom att vara hemma med mamma och lillebror när inte mamma kan gå 1 cm från lillebror! Han klättrade på väggarna här hemma. Som tur va så kom farmor och hämtade honom. Hon skulle ha hämtat honom på dagis men det fick bli här hemma istället. Så då blev ju hans dag betydligt roligare i alla fall.
Nu ska jag mysa i soffan med min lille sjukling!



*KRAM*

När vi kom hem igår så hade den stackars farfarn fullt upp här. Max hade börjat kräkas. Han hade fått stoppa honom i badkaret å torka massor av kräks här. Typiskt när han va här själv med båda killarna.
Sen har Max kräkts här i 20 timmar men nu känns det som att det har gett sig men nu har den lille plutten fått feber istället. Idag har han mest sovit hela dagen. Hoppas att det gör susen så att han är piggare imorgon å att ingen av oss andra får skiten.
Äter massor av vitpepparkorn här å tror att det funkar. Å tror man tillräckligt mycke så brukar det ju fungera eller hur?
Laddar nu för jobbarhelg!

*KRAM*

Nu är du på en plats där rosor aldrig dör. Nu är du å lillasyster tillsammans för evigt. Kvar står vi som älskar å saknar och som inte riktigt kan förstå. Men jag tror att det va ett efterlängtat återseende mellan systrarna. Jag vet att vi kommer att mötas igen.
Igår va det min mosters begravning. Det va verkligen en jobbig dag som jag gärna hade hoppat över men ändå aldrig velat missa. Det va en jätte fin begravning.
Det är så konstigt med begravning. Det är så jobbigt, gör så ont å är så sorgligt men ändå så är det så vackert. Men att gå på mosters begravning bara sju månader efter mammas va lite för mycket men som prästen sa till mig det är bra när det kommer två så nära varandra för då får man ur sig lite mer.
Det va mycket som påminde om mammas begravning å det sjöngs samma sånger vilket väckte ännu mera minnen å gjorde väldigt ont.

Vila nu i frid mamma å moster vi ses igen

*KRAM*

Fy på mig! Jag är verkligen dålig på det här ska verkligen försöka bli bättre men det är inte lätt ;) Jag tycker ju att det är roligt men oftast är det så att orken och motivationen inte riktigt räcker till.

Det händer väl inte så mycket här just nu. Tycker att det står ganska stilla. Det är jobb, hämta och lämna på dagis å allt som ska göras hemma som står överst på listan.
Nu har äntligen hostan börjat ge med sig så nu ska jag väl kunna komma igång å träna lite också. Tycker dygnet har för lite timmar! Det skulle vara minst trettio i alla fall! Men nästa vecka så är R hemma på kvällarna så då kan jag ju komma ut lite. Längtar efter en långpromenad! Är ju flera veckor sedan jag sist kom iväg på en.

Denna vecka är jag ledig ett par dagar mitt i veckan men tyvärr så är det min älskade mosters begravning den första dagen. Känns verkligen jobbigt. Känns som det va nyss vi begravde mamma å nu är det dax igen. Varför ska min familj vara så drabbade av olycka? Nu hoppas jag verkligen att ödet har något roligt till mig. Behöver verkligen det nu för att inte tappa all lust och ork.
Jag försöker verkligen att alltid vara glad och positiv. Att le och skratta. Frågan är bara hur länge man orkar. När får man något tillbaka? 
Ibland skulle man bara vilja sätta sig i ett hörn och gråta men man får ju inte bryta ihop hur tungt det än känns. Det är bara att le å kämpa vidare.
Så jag ler.

*KRAM*

Igår så va jag på en jätte trevlig tjejfest!
Vi va sex tjejer som träffades hemma hos Mia. Som bjöd på snittar och moserat vin när vi kom å lite senare En jättegod middag!
Det blev mycket tjejsnack å många skratt. Jag får väl be om ursäkt för mitt och Carros Willys snack också. Nästa gång lovar vi att träffas ett par timmar tidigare så att vi har det avklarat innan!

När alla va mätta och nöjda så tog vi en taxi in till stan. (Efter att  först ha stått å frusit vid stationen utan att det kom något tåg ) Men till stan kom vi i alla fall. Där hamnade vi på Harrys å svängde våra lurviga i några timmar!

Tack tjejer för en toppen kväll!

*KRAM*

På mitt kylskåp sitter nu både mammas och mosters dödsannons. Varje gång jag ska ha något så dras min blick till min mostera annons å hennes dikt som hon skrivet själv.

Jag har bott på platser jag älskat.
Gått där mina fäder gått.
Jag tackar för livet.
Gråt ej mina kära.
Ta väl vara på era liv.
Nu vinkar vi farväl.
Vi ses.
                Solweig

Å varje gång jag läser den så kommer det en tår i ögat.

*KRAM*

Ännu ett vackert ljus har nu blåsts ut. Systrarna är nu återförenade. Jag tror av hela mitt hjärta att de är tillsammans nu å jag vet att mosters saknad efter sin lillasyster har varit mycket stor.
Vi är nu än en gång lämnade med våran sorg. Tycker att vi redan hade fått våran dos så att det räckte för en lång tid framöver. Men ödet tyckte visst inte lika dant.
Det ända jag kan känna mig tacksam för är att hon slapp lida så som mamma fick göra.
Känner nu bara en stor tomhet innom mig. Kan inte fatta att även min älskade moster nu har lämnat oss.

VILA I FRID



*KRAM*