Idag är det ingen vanlig dag! Idag är det Max 1 års dag!
Min lille kille är redan 1 år. Tänk att det är ett helt år sedan man låg där på bb med min lille pojk i famnen.
Tack alla som har gratulerat Max idag!
Min fina lille ett åring!!!
*KRAM*
Undra hur länge en mäniska orkar kämpa. Hur länge viljan att leva finns kvar.
När jag ringer till min mamma så hör jag hur hon mår så fort hon svarar. Endast tre bokstäver och jag vet precis vad hon kommer att svara när jag frågar den obligatoriska frångan "Hur är det idag då?"
Den senaste tiden har svaret på frågan alltid varit "inget vidare"
Så idag kännde hon sig så pass dålig att det va dax att åka in till sjukhuset igen.
Jag förstår att detta är så jobbigt för hennne men jag hoppas verkligen att hon orkar kämpa ett tag till. Bara hon slipper att ha ont.
För mig så är detta en klump i bröstet som alltid sitter där även om jag skrattar och ler. En tår som alltid ligger i ögar även om den inte rinner. En tanke som alltid finns där.
Att se sin bästa vän å sin mamma må så här är en smärta som inte går att lindra. Tänk om det fanns en värktablett mot den smärtan också.
Jag försöker vara stark för min familjs skull men även jag behöver få gråta ibland och hata detta. Även för mig räcker orken inte alltid till.
Å ett stort tack till er underbara vänner som orkar finnas där för mig när jag behöver er.
*KRAM*
Har tänkt flera gånger att jag ska gå in och skriva men känner mig tom i huvudet. Vet inte vad jag ska skriva. Finns så mycket som jag skulle vilja säga men ändå inte finner orden till.
Kan inte få ihop bokstäverna till en bra text. Men glöm inte bort mig för jag kommer igen! SNART!
*KRAM*
Det finns flera olika typer av smärta.
Den jag känner är den att se en människa som jag älskar må dåligt.
Att se hur gnistan i ögonen lyser svagare och svagare. Se hur kroppen blir minder och mindre. Att orken inte finns där längre. Se viljan men sorgen över att inte orka. Se tårarna rinna. Att sitta där och inte kunna säga att det kommer å bli bra. Den smärtan är nog det värsta jag någonsin har varit med om. Att veta att liver kan vara så fuktansvärt orättvist. Varför? Varför våran familj, varför min mamma, varför mina barns mormor.
Jag älskar dig mamma å önskar att jag kunde göra allt bra.
Du är min bästa vän.
*KRAM*
Igår va vi inne i stan och Noa fick äntligen köpa sig sin cykel som han har tjatat om. En fin gul cykel så nu har han också en Susuki som pappa. Vilket han är mäkta stolt över. Cykeln kommer från biltema och är inte alls någon Susuki men vad gör det för Noa så är det en Susuki!
Idag har Noa och Roger varit ute och tränat så nu fixar Noa att cykla jätte bra utan stödhjul. Det han inte har lärt sig än är att komma iväg själv då behöver han lite hjälp men han kommer säkert snart på det med.
Medans de cyklade så passade Max och jag på att ta en härlig långpromenad. Avslutade med varvet runt Tryggarp. Känns som man kan den vägen nu men den är så himmla bra att gå så det kommer nog bli många varv till där runt.
När vi sen hade ätit och slappat en stund så gav sig Noa och Roger ut med cyklarna igen. Denna gången tog även Roger cykel å de kom upp i nästan sex km. Inte dåligt av Noa som är nybörjare!
*KRAM*
