Annas blogg

Tänk vad lite tid med vänner kan göra för måbra känslan. Att veta att man har folk omkring sig som bryr sig om en. Som förstår en och finns där. Som man kan skratta med och som kan trösta och stötta när man inte riktigt orkar 💕 De vännerna är de som ser till att man håller sig över ytan. Ett telefonsamtal där man vet att personen inte ringer av nyfikenhet utan för att personen verkligen bryr sig.

Hur man än gör så å hur man än försöker så får man alltid kämpa. Å just nu kämpar jag. Sitter ner i båten, andas andas, va lugn. Det löser sig. Det gör det alltid på ett eller annat vis. Det gäller bara att le. Le så att ingen ser igenom mure. Le så tror alla att det är bra. Det är bara de som står en närmast som ser förbi det där leendet. De som ser och förstår. De som vet.

Ibland när man känner sig sådär glad, nöjd och tillfreds med livet. Det rullar på och man bara hänger med och njuter. Det är då det händer. Den där käftsmällen. Plötsligt kommen den farande utan minsta förvarning. I nästa slag siktar den inte i ansiktet längre utan nu ska benen slås undan. Sitt för fan inte där och va nöjd. Tro inte att livet ska vara enkelt och rulla på för så är det inte.