Blodvitor
Jag bara älskar mina dagar i stallet. Bara att vistas i stallet gör mig lugn. Att börja rida igen va det bästa jag har gjort på väldigt länge. Förstår inte hur jag har kunnat vara utan det så länge.
Detta är verkligen träningsformen för mig :)
Att sitta där på hästryggen och känna att man lyckas. Att man får hästen dit man vill. Blir ett team med hästen samtidigt som nästan varenda muskel får sig en riktig omgång.
Fast idag blev det inte riktigt som jag tänkt mig ;)
Det började bli mörkt ute och hästarna va mer eller mindre galna ute i hagarna. Så jag tänkte vara snäll och ta in dom. Vilket gick bra till en början. Lite stimmiga och på tårna va dom men skötte sig bra. Bara den sista hästen som inte alls va nöjd med att bli lämnad till sist. Gick bra tills vi började gå mot stallet och hon bestämde sig för att inte alls gå jämte mig. Upp på bakbenen och iväg. Envis som man är så väntade jag lite för länge innan jag släppte taget. Vad är det som får en att tro att man ska kunna hålla 650 kg häst när den bestämt sig för att springa?
Resultatet av min dumhet är två sönderslitna brännblåsor i högerhanden. Vilket inte gjorde ridningen så enkel heller idag. Fast lite klarade vi allt av ändå :)
Vad vore livet utan dessa knäppa mysiga stora djur?
Kram
