En helt vanlig dag
Nu är verkligen hösten här på riktigt. Det blåser och regnar mest hela tiden. Inte alls roligt.
Å precis som vilken dag som helst så värker det i bröstet av saknad. Att man kan sakna en människa så mycket, fast det är ju inte vilken människa som helst det är ju min mamma jag saknar.
Alla ni som har förlorat någon som stod er väldigt nära vet vad jag menar och vet också hur jag känner.
När hon levde så tog man henne så förgivet, fast det är väl det man gör med sin mamma. Nu när hon inte är här längre så känner man hur mycket hon fanns där för mig. Jag kunde alltid vända mig till henne, om jag va ledsen eller glad hon lyssnade alltid.
Saknaden är verkligen stor. Jag tänker på henne varje dag å jag pratar med henne men tyvärr så hör jag inte längre hennes kloka svar.
Hon lever kvar i våra hjärtan och våra minnen!
*KRAM*
